Igår fick jag hem lite nya framkallningar, av både nya och gamla fotografier. De äldsta var nog tagna för ca 10 år sedan – och även fast min redigering på den tiden var ordentligt cringe så är jag fortfarande superglad över att ha så mycket bilder kvar från egentligen alla perioder i livet.
Jag känner att jag vill skriva ett inlägg som reflekterar lite mer kring vad fotograferande har betytt och betyder för mig; det kommer jag inte göra nu kl halv tolv på kvällen, men att fotandet betyder mycket är det ingen tvekan om.
Den här kameran (eller dens företrädare) har följt med överallt under så lång tid. Här ovan på Sibylla på Möllan i Malmö någon natt – jag minns att jag och Lech blev osams där inne, men jag minns inte varför 🙂
Fotandet har nog hjälpt mig se bättre, och följt mig till platser som Taormina på Sicilien – men oftare till ställen som Opopoppa i Malmö för att dokumentera pizza 🙂
Och för detta är jag supertacksam.
leave a comment