Jag vet inte om det är pandemin och isoleringen från nära och kära, “Hjälp, vi har köpt en bondgård!“, vårvädret, jobbet eller en salig blandning av allt detta – men jag längtar efter något enklare än den här vardagen.
Vi satt och drack ett glas rödvin och facetimeade med min syster och hennes man igår kväll och drömde högt om en tillvaro där vi säljer allt vi har och flyttar ihop på någon stor och skranglig gård vi köper oss. Hampus och Lech startar ett microbryggeri i källaren, jag fotograferar kunder och vårt liv, Sandra åker runt i en rostig gammal caddy och matar djur, skjutsar barn och renoverar. (Vi tänkte oss nog också att åtminstone några av oss har kvar “riktiga” jobb som utförs på distans). Vi skulle även ha våra mammor boendes på gården, och odla en massa härliga grönsaker. Jag föreslog att vi när vi ändå var igång skulle ta steget fullt ut i vår prepping för kommande katastrofer och satsa på 100% självförsörjning (där någonstans spårade det och Lech började prata om jaktlicens :)).
Vissa av oss tog drömmen mer på allvar än andra, men jag är alldeles för verklighetsbunden och praktisk för att gå all in på det. Men det var sannerligen en fin tanke – för närheten till och tiden med nära och kära som jag saknar så mycket. Jag drömmer mig tills vidare tillbaka till sommaren då vi alla klämde in oss i en stuga i Småland, cyklade runt i skogen, plockade blåbär, badade, fiskade och satt ute till kl 01 på de varma nätterna. Det var sannerligen en ljuvlig tid!
leave a comment